Första park-grillningen har ägt rum, under kontrollerade former och det var mycket mysigt. Gav lite samma känsla som när jag i solen gled fram bakpå pappas motorcykel för 3 veckor sen. En sån känsla skulle jag vilja ha i magen lite oftare. En känsla som säger ”Livet är underbart och jag kan göra precis vad jag vill och ingen kan stoppa mig!”. Kanske är det det som kallas vårkänsla. Kanske var det det Ronja kände i sitt vrål..

 Eller så skulle jag vilja bli förälskad. Nån frivillig?

Har också lyckats hålla min nya linje angående bra mat och motion. Vet inte om det gett några reslutat men det känns bra. Har köpt 2 nya byxor som sitter sådär, men som jag hoppas sitter skitsnyggt till sommaren. Vi får se.

Idag känner man att sommaren är närmre än vad den är långt borta. Snart kommer jag hem till älskade sverige och jag njuuter av tanken! Jag njuter möjligen mer av tanken än vad jag kommer njuta av själva vistelsen.

Solen skiner, asfalten är torr,  Sune rensar garderoben och jag ser en ljus framtid.

Jag säger som Bob. Halleluja liksom!

Vaknade av strålande solsken och skuttade upp utan problem.  Carlsson vaknade och vi åt frukost tillsammans för första gången på läänge. Sedan gav vi oss ut på stan, gick till posten och sedan till vinmonopolet. Vi fick en champagneflaska av Lars på nyår som vi bestämde oss för att vi skulle spara till ikväll. Men diciplinen var för dålig och den dracks upp för ca en månad sen i brist på annan alkoholhaltig vätska.  Vadan detta, tänker ni kanske nu? Champagne? En helt vanlig lördag? Men DÄR – mina vänner- tog ni fel. Idag är dagen D. Efter vinmonopolet strosade vi vidare ner till Akerbrygge, satte oss i solen med en varsin kaffe och filosoferade om framtiden. Sommar väntar med parkliv och värme. Efter sommaren? Ingen aning. Efter kaffet gick vi och handlade finmiddag till ikväll. Kött, pommes frites och rödvinssås, och såklart en fressig sallad. 

Ni undrar kanske fortfarande undrar vad som är så speciellt idag?

Fick en biljett i julklapp av Carlsson. En liten inslagen biljett. “Var försiktig när du öppnar den!”.

En biljett. En konsert. Aukustisk. Lars Winnerbäck. En gitarr. Nostalgi. Allsång.

Såg honom i ett lerigt och regnigt Säter för många år sedan. Nu är det dags igen. Årets bästa julklapp?

Efter konsert är det uppmöte med kumpanerna från Ikea. Avdelningmöte där Ikea pröjsar 500kr/pers som man får göra vad som helst med. De andra äter grekisk mat medans jag möter Winnerbäck, sedan ska jag fullända restaurangbesöket med min närvaro.

Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag
Vi är som personifierade tvåtusental
i ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du

Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå.

Återvänder jag hem kommer jag att längta mig bort. När jag nu sitter här, borta, så längtar jag hem. Det jag har hemma är egentligen alldeles för bra, har blivit bortskämd. På kärlek och trygghet. Om ett par veckor tar jag min säng och några kartonger kläder, och slänger in dem i ett viktorianskt vardagsrum med kamin. Jag har aldrig haft en kamin förut. Var hittar man ved till den, mitt i Oslo centrum? När man var 13 var det vuxet med egen lägenhet. Nu är jag målsman för mig själv och skriver under papper både hit och dit. Jag klarar mig, men känner mig gärna som 13 när det passar. När det gnager. Smek mig på håret mamma, det var så länge sen nu..

Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt – eller hur?

Att tveka ibland är bra. Oftast inser man att om man bara följer sitt hjärta så ordnar det sig. Och att följa mitt hjärta har jag lärt mig. Ja, jag fegar ur ibland. Det är det väl lov till? Det jag måste komma ihåg är att inte ofta ångrat de val jag gjort, och innerst inne vet jag ju att det kommer inte heller göra nu.

Jag minns när jag ramlade på cykeln på Svedjegatans början. Jag minns att Micke och Viktors hund hette Buddy. Jag minns att min fröken Siv var en surtant som vi några år senare busringde till någon snöig fredagskväll. Jag minns när jag klättrade upp på grindstolpen och Boris fick hjälpa mig ner. Jag minns att pappa blev arg när Jennie slog mig i ryggen och petade mig i ögonen. Jag minns att vi såg på Åsa-Nisse när vi insåg att våra liv skulle förändras. Jag minns framsidan på min dåtida favoritbok, men jag minns inte vad den heter. Jag minns fläcken av daimglass i vår gröna volvo. Jag minns skräcken av att passera 6:orna påväg till hemkunskapen. Jag minns känslan av att barfota och pyjamasklädd gå över farmor och farfars plastiga tv-rumsgolv. Jag minns hur hårt man undvek att skjuta ner fotbollen i älven i Alsbäck, och jag minns hur ofta vi gjorde det. Jag minns hur otäcka trappstegen var i gammelstugan. Jag minns hur jag och mormor doppade strängar av maskrosens stjälk i vatten och jag minns hur de krullade ihop sig. Jag minns när pappa ringde jultomten och avbokade julafton pga icke snälla barn. Jag minns vår köttbulle-lunch i bilen när vi åkte till Mockfjärd för att hämta ved. Jag minns hur jag gömde mig bakom dörren när Jennie berättade för mamma att hon fått mens, och jag minns hur jag själv använde samma ord när jag själv sedan en morgon sökte samma hjälp hos Jennie. 

Undrar vad jag kommer att minnas härifrån?

No, this is how it works
You peer inside yourself
You take the things you like
And try to love the things you took
And then you take that love you made
And stick it into some
Someone else’s heart
Pumping someone else’s blood
And walking arm in arm
You hope it don’t get harmed
But even if it does
You’ll just do it all again

Her kommer vinteren
Her kommer den kalde fine tida
Her kommer vinteren
Endelig fred å få

Jag ska jobba 15-23. Happy birthday. Jag vet att många ”vuxna” inte vill fira födelsedag, och jag behöver inget kalas. Jag behöver bara en liten stund med min familj. Mina föräldrar har alltid fått det att kännas som att ens födelsedag är speciell. Ungefär som midsommarafton, samma visa varje år, men inget man vill missa.

Jag saknar er.

spelet hatar mig

spelet vill förlöjliga mig

du är för snäll

varför gör du så?

för jag tycker om dig så mycket