Spel

 

 

spelet hatar mig

 

spelet vill förlöjliga mig

 

du är för snäll

 

varför gör du så?

 

för jag tycker om dig så mycket

Rubina

Hittade en video som jag tyckte var en bra liknelse på hur situationen ser ut på Rubina Ranas gate 1 kan se ut.

http://vids.myspace.com/index.cfm?fuseaction=vids.individual&videoid=37417354

IKEA

Har gjort 3 dagar på Ikea nu och trivs verkligen som fisken i vatten!! Första dagen var såklart nervöst fram till den sekund jag träffade min coach Brage. När man hör namnet Brage tänker man gärna på en medelålders man med skägg, eller det gjorde iallfall jag. När Brage steg in i väntrummet där jag satt och nervöst fingrade på mitt nyckelband visade det sig att Brage är en väldigt söt och snäll 26årig kille från nordnorge. Kunde inte bli bättre. Det började med att få ett egen skåp och egna arbetskläder. Riktiga arbetsbyxor med stora sidfickor som man bär skruvar och pennor i, haha. Fick en sightseeing och vara med på lite inventering.  Sedan sattes jag vid ett dator där jag hade två timmar på mig att plugga till ett prov om madrasser. Det gick bra, 5e gången gillt fick jag 100% rätt och Brage var förvånadsvärt imponerad. Undrar hur många gånger han fick göra om det? Sedan fick jag följa med ut i butiken och se hur allt går till. Luncen bestod av vårrullar och jag jublar över att få äta husmanskost varje dag! Tyvärr serveras köttbullar bara efter klockan 18 till personal och det är ju liten besvikelse från min sida. Inne på personalrummet sitter en stor tvskärm där de grattar alla som har födelsedag varje dag, och de ropar även ut personernas namn i högtalarna över varuhuset varje morgon. Sån stämning gillar jag Alla är jättetrevliga och snälla och hjälper mig med allt jag behöver, inga frågor är dumma frågor. Tyvärr kommer jag inte ihåg alla nya ansikten så iband stannar folk och vill prata, ofta kan de mitt namn och jag tycker i hemlighet att jag aldrig sett dem förr. Men det blir nog bättre snart! Det kommer lyckoönskningar och klappar på axlen från olika håll och jag har aldrig trivts så bra så snabbt på ett jobb förrut. I´m blessed. Har lärt mig hantera programmet man skriver in alla ordrar i kan svara på många av kundernas fråga. Känns som att jag har skaffat mig ett riktigt jobb nu för en gångs skull.

Framtiden är ett frågetecken än, vet inte när jag flyttar hem. Det börjar ju närma sig september så jag måste reda upp det här.

Nu ska jag äta räkor och sen ska jag till jobbet. Jobbar till 23 ikväll, förstår inte varför ikea har öppet så länge. Men det betyder iallafall att jag efter 18 får äta köttbullar, hurra!

Hemma

Midsommar blev en succé. Först mormor och morfar sen en liten biltripp med Sara till Fallbyn där många nära och kära var helt ovetande om att lilla jag skulle dyka upp. Fick träffa lilla Kajsa också och höll henne lääänge utan att hon började gråta, vilket bäbisar ofta gör när jag ska försöka gulla med dem :P Ska försöka lägga upp bilder också när jag fattat hur man gör. Midsommardag, med dans runt stången och god mat, midsommarnatt, galen natt tillsammans med två karlar vi hittade på en grusväg nedanför stugan. Flum, flum, vin och nakenbad. Inte för min del dock

Idag, söndag, satte vi oss i bilen hem igen och har precis sett en verkligenhetsbaserad film om en kvinna med bröstcancer. Ångest!

Imorgon kommer något, för mig, STOR att hända. Det blir en liten surprise för er andra och jag hoppas att vi alla ska bli nöjda! Har tänkt på det väääldigt länge men nu är det alltså dags.

Måste ta mig tid att åka till stugan och hälsa på, men festivaluppvärmingen börjar imorgon såååe, det kan bli tight med tid.

Ja, skriver kanske igen när jag är tillbaka i Oslo. Tack och godnatt.

Borlänge

Baby, baby, dry your eye
And tell the girls I’m back in town
I know I’ve kept you waiting for too long
But I just had to write this song
About the endless summernights

hmmm

Måste man diskutera massa viktiga samhällsfrågar bara för att man har en blogg? Jag nöjer med att skriva vad jag gör på dagarna!

Jennie har varit här och vi hann med förvånansvärt mycket på 3 dagar, till och med slappa framför en film och ta det lugnt. Filmen Jennie ville se gav oss dock båda äckelkänslor, syskonsalt hette den, se den inte. Vi böt till Götakanal2 istället och diskuterade den enkla humorn.

Sista dagen på jobbet imorn och jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska jubla eller gråta. Vi får se. Jag trodde att det skulle vara såååååå skönt att sluta men känner lite vemod ändå. De är ju så snälla och roliga. Lika läskigt att börja på ett nytt jobb varje gång, men det ska nog gå bra.

På måndag kommer mormor och morfar, eller gomor och gofar som man tydligen kan kalla dem i Norge. På onsdag åker jag hem med dem och stannar hemma till sista juni. Härligt. Längtar efter att få träffa lilla Kajsa, det ska bli så himla kul. Längtar efter alla hemskt mycket.

Idag kom jag på att man kanske ska satsa på att bli lokförare. Det skulle ju faktiskt vara roligt. Tror jag.

Nej nu ska jag ta en dusch och sen dyka i säng. Skönt.

Vi ses snart mina vänner!

Musikkens dag.

Lørdag er det Musikkfest i Oslo, og i år spiller 352 artister på 27 scener!

Ja, jag tycker att musikkens dag är ett jätte jätte trevligt påfund av norrmännen, musik är alltid trevligt, särskilt när alla 352 konserter är gratis. Tyvärr förstår ju varenda människa att det dock är omöjligt att se alla, om man inte kan dela sig själv i 27 delar, då alla spelar på samma gång på olika scener runtom i staden. Den enda lilla detaljen jag vill klaga på är: VARFÖR, varför man anlitar en ”DJ Skitjobbig-Techno”, smäller upp 5 meterhöga högtalare UTANFÖR JOSEFIN BERGSTRÖMS FÖNSTER och spelar SAMMA låt i 5 timmars tid?!?!?!?!?!?!? JAG STÄLLER MIG VÄLDIGT FRÅGANDE!

Suck.

Jag och Johansson vaknade båda av att basen från musiken påkallade en irriterande huvudvärk, och det spelar ingen roll vilket rum i lägenheten man befinner sig i, musiken tränger igenom flera väggar betong. Går man ut på terassen låter det närmast öronbedövade. Finns det ingen gräns? Jag tackar gud att det är JAG som bor här idag, och inte mormor och morfar!

Nåväl, nu ska jag inte klaga mer. Jag ser fram emot att lite senare gå till fengelseparken och se på ” Knark Kent” och ”DJ Sprængt Torsk”..

Nu ska jag gå till marknaden och hitta nått fint och billigt. Fast jag drar mig eftersom det är alldeles för varmt ute för min skandinaviska hud. Men, man kan inte sitta inne hela dagen heller.

Tack för mig!

I mitt hjärta.

Vet ni vad jag vill göra nu. Jag vill sitta hemma i mammas vardagsrum och sjunga med till allsångens ”Stockholm i mitt hjärta” tillsammans med mamma. Det är sommar det. Efter att vi svängt våra lurviga på planen bakom tenoren till dunkadunka musik och glad gympaledare. Sommaren är här och jag känner att jag inte kan njuta riktigt av den utan att vara hemma. Något saknas. Kan det vara allsång på skansen?

Grillningen på landet i lördags var uuuuunderbar! Det kändes väldigt konstigt att sitta så långt ute på landet, utanför ett litet gult hus, och att det satt en norsk flagga i flaggstången. Det påminde så mycket om hemma. Alsbäck, Nyhammar. Lugnt och stilla. Det är det jag gillar mest. Vi grillade, pratade skit och satt runt en lägereld och drack varm choklad när solen började försvinna. De få timmarna fick min hemlängtan att lugna ner sig väldigt. Tog några djupa andetag innan jag åkte hem, och tänkte att snart, snart, sitter jag på bryggan i Alsbäck igen.

Appropå mina pengar från Nav, som de säger, sjukassan alltså, så har de fortfarande inte kommit. Jag tror att norska maffian har hotat hela systemet för att de inte ska ge mig mina pengar. Det senaste var att mina papper är *POFF* borta. Spårlöst försvunna. Både de papper jag skickat, och de som sjukhuset har skickat. Så nu var jag tvungen att ringa till sjukhuset och be dem skicka om alla papper. Så man skulle kunna säga att vi är tillbaka på punkt ett igen, och jag ringde i ren frustration hem till mamma och fällde några tårar. Jag var nog lite väl upprörd och kände att allt var omöjligt. Men nu har jag gett mig sjutton på att jag SKA ha mina pengar! Josefin intar krigställning!

Har inte kommit på hur man lägger in bilder på bloggen än… Hmmmm. Måste fundera ut det där.

Mini jobbar som en idiot och jag tycker synd om honom. De senaste tre dagarna har han jobbat ca 18tim/dygn. Hotellet de bygger öppnade idag och de är inte klara än. Men som tur är kunde gästerna komma ändå, annars hade företaget fått betala 250 000 per dag.

Nej, nu ska jag göra nått vettigt. Sova kanske, klockan är mycket.

Sov gott mitt folk, jag tänker på er varje dag!

Sommaren är väl här?

Det är sol, jag är nydushad och väntar på att min kombo Sune ska komma hjem fra jobb. Va ska ut på landet nämligen, till en av hennes gamla arbetskamrater. Hon bor ute på en gård, 1,5 timme med buss, och har hästar. Det låter mysigt. Vi ska grilla och dricka öl, och det kommer massa nya människor, det ska bli kul. Lyssnar på bra musik och det pirrar lite i magen. Fick sommarchemat på caféet idag, som jag förresten har sagt upp mig på eftersom jag fått sommarjobb på Ikea, och de hade hoppat över vecka 25 som är den mest spännande veckan eftersom det är då jag vill åka hem! Hade iaf fri vecka 26 så det blir P&L för Josefins del Men klart man inte får missa midsommar hos mormor och morfar, det hade varit rent av förfärligt. Jag håller tummarna och smeker chefen medhårs så länge.

Längtar till min kära kära syster kommer hit den 10e. Lika kul varje gång med besök. Och när hon åker hem kommer mormor och morfar hit och vi ska på sightseeing. Glöm inte att ta med bekväma skor!

Har bestämt mig för att jag åker hem i höst. Inte för att jag vantrivs, det kan mycket väl hända att jag återvänder hit, det vet man aldrig. Vad jag ska göra hemma har jag ingen aning om, men det blir nog inga studier än… Och det skrämmer mig att flytta in i en etta på bullermyren och börja jobba på Ica. Tänkte mellanlanda hos mamma och kanske fortsätta på Ikeaspåret och söka i Gävla eller Västerås kanske. Vi får helt enkelt se. Jag vill starta ett nytt kapitell känner jag. Ensamt och flytta själv kanske men man får alltid nya vänner, det har jag märkt nu Känns lite ledsamt att lämna alla på cafét, Wenche, Mona, Hedda, Merete och alla andra. Får hälsa på mycket innan jag flyttar.

Mini åker till antagligen till Thailand i höst. Han tycker att han börjar bli gammal och att det är ”nu eller aldrig”. Ja stackarn, han fyller ju hela 24 år i sommar. Har jag pengar och tillåtelse av Mini, som kanske vill utforska världen själv, så följer jag kanske med. Enligt pappa och Vuokko bör varje människa se Thailand. Och det säger alla andra som varit där också. Nån gång är det min tur, kanske i ren panik när jag ska fylla 24

And we talked about life, we talked about time
We talked about me, while he was looking around
He was searching for something new and exciting,
while I was standing there right in front of him
Hello

Ja jag avslutar då med ett GO HELG och hoppas att ni alla längtar tills Josse intar Borlänges gator igen. För en stund.

Kan man så ska man.

Min senaste plan handlade om storstadsliv. Om ett nytt land. Om nytt folk, gott folk, öppet folk som skulle tycka att jag var lika intressant som jag tycker att de är. Jag skulle leva storstadsliv, gå på kullerstenar efter hamnen, hitta nya spännande vägar hem från jobbet flera gånger om, det skulle vara nytt och jag skulle inte känna igen mig på vägarna jag gick. Det finns ju så många vägar.
Jag träffar nytt folk, ett par utav dem har jag faktiskt kommit ganska nära, vi skvallrar och dricker dyrt norskt kaffe på café. Vi berättar historier om saker som hände i vår uppväxt, roliga incidenter, och hur våra föräldrar och syskon är. Språket är lite svårt i början men det är ömsesidigt så det gör inte något om man inte förstår och frågar en eller två gånger till. Det leder till väldigt mycket skratt. Som när jag frågade Liv om jag skulle beställa en till bärs till henne. Jag hittar nya vägar från jobbet, går på kullerstenar upp till slottet och ner på hamnen. Jag lyssnar gärna på musik samtidigt men av någon konstigt anledning känns det lättare att hitta om man istället lyssnar på omgivningen. Vattnet, trafiken, röster. Det är nog så det är, att hjärnan tar in mer info då.
Livet och sin egen vilja kan verkligen förändras snabbt. Jag är nöjd, det är jag. Jag längtar tills sommaren kommer och vi kan skaffa blommor och stolar till takterassen. När vi kan ta färjorna ut på vackra öar och folk rör sig i sommarkläder, när folk äter glass och dricker kall öl på uteserveringarna, utan att infravärmen värmer ens hjässa så det nästan bränns medans snön blåser in på fötterna under bordet. Visst har nyhetens behag lagt sig. Rutinerna har kommit igång. Jobbet. Kundservice blir ännu svårare när man inte kan språket riktigt. När det kommer kunder med underliga dialekter. När det kommer nya bakelser och bröd med namn jag kan uttala ens om jag försöker. Men det går ändå. Vill man så går det. Kan man så ska man, brukar Carlsson säga. Kan man så ska man.
Har pga av en bruten ankel varit hemma i Sverige i 5 veckor. Det var skönt att komma hem. Det är en trygghet att ha mamma och pappa tillhands ifall något otäckt skulle ske och man behöver råd eller hjälp. Men det går ändå. Jag klarade av att bryta ankeln, opereras, få influensa och magsjuka och ligga på sykehuset i 8 dagar med 40 graders feber utan mamma och pappa. Vilken tur att jag har världens kärleksfullaste och tryggaste pojkvän som ständigt fanns vid min sida, på en stol bredvid min säng, som bevakade mig när jag sov, tvättade av mig och såg till att få i mig lite mat. Och vilken tur att jag har en vän som Carlsson som kom med ett kortspel och underhöll mig med vändtia när jag inte kunde gå. Hade jag inte flyttat hit hade min och Carlssons vänskap varit ytlig, nu är vi kombos och ser direkt om den andra mår dåligt eller är fundersam över något.
Jag var hemma i 5 veckor och ville ens tänka på att jag var tvungen att åka tillbaka hit till Oslo inom några veckor. Hemska tanke, jag trivs ju så bra i Borlänge. Men samma sekund jag släppte ner resväska i hallen här hemma så kände jag en lättnad. Här är mitt hem. Jag trivs ju så bra här också. Det är lite charmen att inte ha trygghet hos mamma och pappa. Jag är en vuxen kvinna, inget barn. Jag klarar mig själv. Här kan jag göra precis vad jag vill, när jag vill. Jag bestämmer själv när det är skitigt nog för att behövas städas, jag går ut när jag vill och var jag vill och ingen vet vad jag gör. Jag går på upptäcksfärder, korta och långa, och jag sätter in mina papper i pärmar för att inte tappa bort dem (sådetså mamma). Jag delar säng med en arbetande man som vet hur man svetsar, borrar, tapetserar, snickrar och som dessutom har både skägg och mustach. Och han är bara 3 år äldre än mig. Det måste betyda att jag är vuxen. Istället för att vara tyst står jag på mig när något händer jag inte gillar, jag vågar fråga utan att känna mig dum, jag är lekfull men vet var gränsen går, jag vet vad som är rätt och vad som är fel, jag kan höger och vänster, och jag vet hur man behandlar andra människor. Jag jobbar för att kunna betala hyra och räkningar. Jag kan om jag vill. Kan man så ska man.

Ibland tror man att man kan veta vad som kommer att hända i framtiden. Jag har en ny plan. En plan som känns bra. Men jag tror att ni kommer att tycka att den är knäpp. Eller att jag är knäpp.
Men det får vi ta någon annan gång!
Imorgon ska jag ut och röra på mig utan kryckorna har jag bestämt. Kan man så ska man.